Det är december än en gång. För fjärde gången i livet efteråt. December är på ett särskilt sätt Jonnahs månad eftersom hon föddes då. I år skulle hon ha fyllt tjugofem. Det är tjugofem år sedan hon föddes. Det är ganska svårt för mig att föreställa mig Jonnah, 25. Vem skulle hon ha varit? Vad skulle ha hänt i hennes liv under de år som fattas?
Det känns inte lätt, men lättare att gå in i december i år jämfört de tidigare tre åren. Det behöver inte bli lättare men jag försöker att inte ta ut något i förskott. Koncentrerar mig på en bit i taget, tar inte in hela julen på en gång. Vet att jag sjunker med jämna mellanrum, drabbas av förtvivlan, men kravlar mig upp igen.
Väljer med omsorg tillfällen jag vill delta i, de julkonserter jag är intresserad av, väljer bort annat. På Jonnahs födelsedag ska vi gå på julkonsert och lyssna på den gospelkör i vilken Jonnahs lillebror sjunger. Det känns som åtminstone så här på förhand ett bra sätt att "fira" födelsedagen.
Och det känns som om jag inte lägger alla tankar på det som fattas mig utan koncentrerar mig på det jag har så kan jag faktiskt se fram emot julen.
Men alltid älskad, alltid saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar